Enebys historia

Historik om Eneby Gård
Beskrivning från 1939 av hustyperna
Ett gravfält i Eneby

Svensk nybyggarromantik 1939 - en liten film om Eneby



Namnet Eneby som kommer från forntida enbackar finns nämnt redan 1347.
I 1539 års jordebok omtalas tre lantbröder, men på 1600 talet fanns här endast en gård.
Eneby blev säteri på 1690 talet såsom rotehållare för den båtsman, som hade sitt torp vid Kortenslund. 1 slutet av 1700 talet byggdes den mangårdsbyggnad med två flyglar, som låg i hörnet av Bällsta och Spångavägen. Stadens myndigheter ansåg att den var för dyr att restaurera, varför den beklagligtvis revs 1968.

Sundbyberg ägde Eneby gård åren 1907 till 1938 och drev här ett lantbruk med sex hästar och ett tiotal kor samt stor grisuppf6dning. Detta avvecklades 1939 då småstugeområdet började byggas.
Eneby gamla gravfält ligger i en vacker parkmark. På en av högarna finns Brommas enda bautasten, som torde vara ända från folkvandringstid. De gravar som undersökts visar att bebyggelse funnits redan år 400 e. Kr.
Genom sin närhet till kyrkan kan man anta att Eneby har varit en del av den forntida Bromma by, vars läge och utsträckning idag ar okänt.

(Ur boken BROMMA En kulturhistorisk vägvisare)

Eneby Gård och Sundbybergs renhållningsverk

Av Henning Österberg och Edvard Bolin

När rivningsraseriet i Stockholm var som starkast försvann många av de gamla fina trähusen. Ett av dessa var Eneby gård förr med säteristatus som med mangårdsbyggnad och flyglar låg intill och nordväst om korsningen av Bällstavägen och Spångvägen. Trots att rivningen skedde så sent som 1968 har det i mångas ögon vackra 1700 talshuset nu börjat falla i glömska. Bortglömt ar väl också att gården i mer än trettio år ägdes av Sundbybergs köping/stad, som där hade sin sopstation. Det är om den perioden som denna uppsats handlar. Henning Österberg, Sundbybergs hembygdsmuseum, har bidragit med dokumentationen.

Renhållningen inom Sundbyberg hade sedan samhällets tillkomst (1888) skötts av entreprenörer, men på ett sätt som de styrande inte var nöjda med. Sopor och latrin hade till exempel en tid stjälpts nära vägen mot Ulvsunda, efter överenskommelse med arrendator Bergdahl. Inom köpingen ansågs därför att man själv borde ta hand om verksamheten

Ett annat problem, som drabbade Sundbyberg, hängde samman med spillvattnet och de sopor som kornposterades på gårdarna. Det inträffade ibland att regnvattnet förde med sig föroreningar ner i gårdsbrunnarna De avloppsdiken, som gick i olika riktningar och som luktade illa sommartid, blev till en plåga långt fram i tiden därför att man ansåg det för dyrt att lägga ner ledningar i den bergiga terrängen.

Vid kommunalstämma i Sundbyberg den 24 april 1907 beslöts att köpa den del av Eneby gård, som låg väster om landsvägen mot Tyska Botten. Säljare var notarien Karl Njurling. Den överenskommelse som träffades vid köpet innebar bland annat ett pris på 50.000 kronor med ett mäklararvode på 2%.

Överenskommelsen innebar också för Sundbybergs del att

  • tillträde fastställdes till den l Juli 1907
  • anlägga en sopstation med tillhörande förbränningsanstalt minst 150 meter från vägen till Hässelby och minst 250 meter från vägen mellan Sundbyberg och Tyska Botten
  • utlägga mark för en allmän körväg med minst sju meters bredd utefter gränsen mot Beckomberga ägor i området sydväst om Enebys huvudbyggnad (vilket blev den nuvarande spångvägen
  • under fem. år från tillträdet inte försälja byggnadstomter i större omfattning än 100.000 kvadratfot om året.

De hus, som ingick i köpet, var gårdens två flyglar, stall, ladugard, loge och vagnbod. Mangårdsbyggnaden ingick inte i köpet men såldes till Sundbyberg i februari 1912 för 13.000 kronor.

Motivet till köpet av Eneby Gård var "att användas, dels för upplag af affall från samhället, dels för eventuellt uppförande af fattiggård och möjligen epidemisjukhus mm".
Förslaget att förlägga Sundbybergs ålderdomshem till Eneby stötte på stort motstånd. Då ärendet behandlades av stämman yttrade ingenjör Oscar Deurell: 'Wi skall inte driva de gamla ut ur köpingen. Här kan de få besök och vill det sig väl kan gubbarna få sig en sup, men där borta är de förvisade från allt trevligt." Han segrade.

Stämman fann att genom köpet "en hel del sanitära och andra för köpingen viktiga frågor på ett tillfredsställande sätt skulle finna sin lösning". Köpet kungjordes från predikstolen i Bromma kyrka den 28 april 1907.
Protester förekom från dem som bodde i Bromma Villastad, det från Eneby några år tidigare avstyckade området närmast Bromma kyrka. Protesterna var inte tunga nog för att få någon effekt.

Sophanteringen vid Eneby skulle på olika sätt göras så lönsam som möjligt. Särskilt betydelsefullt var därvid anläggandet av den så kallade Pudrettfabriken, som byggdes på fältet i nuvarande Plommonvägens förlängning, alltså nära gränsen mot Spånga. Det klingande namnet Pudrett gav man åt ett gödselmedel, som såldes till lantbrukare och trädgårdsmästare. Det bestod av latrin som med specialmaskiner blandades med torvströ.
Soptippen, dit man körde det som inte kunde användas, låg närmare Eneby Gard, i det område som idag begränsas av Krusbärs , Mullbärs och Vinbärsvägen. Här använde man sig av öppen förbränning, vilket var det vanliga på en soptipp.kommunalnämnden beslöt i februari 1908 att även driva svinavel och fann att ladugården på Eneby borde kunna användas, Men allt eftersom antalet svin ökade räckte den inte till utan en ny svingård byggdes 1911 strax intill Pudrettfabriken.

I kalkylerna för Eneby hade man räknat med överskott från svinaveln, eftersom man använde matavfall från hushållen i Sundbyberg. Därför hade 15 tredelning" av soporna införts och särskilda kärl för svinmat anskaffats. Men detta projekt misslyckades eftersom maten hastigt blev dålig och den stundtals kunde innehålla allt annat än vad som var nyttigt för grisars magar, såsom glasbitar. I september 1915 begärde därför renhållningsstyrelsen att i stället få köpa svinmat från Stockholms Allmänna Försörjningsinrättning till ett pris av 5,1 öre pr liter, och att svinbeståndet skulle ökas till 500 djur. Då skulle det bli en vinst på 12.300 kronor om året.

Renhållningsstyrelsen fick 10.000 kronor i rörelsekapital i juli 1909 och den räknade med god vinst särskilt efter det att svinbeståndet hade ökat. Verkligheten blev en helt annan. Kassören R. av Winklerfeldt påtalade 1918 att "beräkningarna för verkets bärighet hade grundats på utredningar som var direkt felaktiga". Det kan man hålla med honom om, men det ansågs också att avgifterna för sophämtning borde ha höjts, vilket skulle ha förbättrat ekonomin. Nu fick kommunen ständigt skjuta till nytt kapital. Det fanns de som yrkade på att åter överlämna sophämtningen till någon entreprenör. Svinpest härjade även och det som skulle ha blivit god vinst blev i stället stor förlust.

Soporna kördes i början enbart med hästskjuts och man hade mellan 6 och 10 hästar i stallet pa Eneby. Man hade en mycket god förvaltare som hette Ekbäck. Han skötte sina åligganden mönstergillt. Men renhållningsgubbarna, som körde soporna, kunde han inte driva. De kände sig som kommunalanställda och höll inte högre takt än som föll dem in. 1920 köptes den första lastbilen och därefter minskades antalet hästar.

Jordbruket omfattade 30 tunnland som drevs på ett föredömligt sätt. År 1923 skördades 10 ton blandsäd, 7 ton grönfoder, 22 ton hö, 16 ton vårsädeshalm, 9 ton potatis och 40 ton betor. På Eneby Gård fanns detta år 6 hästar, 224 svin samt 10 kor, vilka gav 28.000 liter mjölk 1933 började man avveckla lantbruket, korna såldes och de kvarvarande 168 svinen överläts till en arrendator.

Den 21 februari 1938 beslöt Sundbyberg att sälja Eneby till Stockholms stad. Drätselkammarens protokoll berättar om detta: "Sedan Kungl. Maja beviljat Stockholms stad tillstånd att framdraga en elektrisk högspänningsledning mellan Norrviken i Sollentuna socken och Skanstull i Stockholm,vilken ledning berör Sundbybergs stad tillhöriga stadsägorna nris 96 och 97 a Bromma, har styrelsen för Stockholms stads industriella verk anhållit om Sundbybergs stads medgivande att för ledningens framdragande taga erforderlig mark i anspråk. I samband härmed har ifrågasatts lämpligheten av att Stockholms stad förvärvade hela Eneby Gård." En annan anledning till försäljningen var alla de klagomål som kommit från de som bodde nära Eneby, eftersom röken och lukten från den öppna soptippen besvärade omgivningen.

Eneby, som omfattade 220.000 kvadratmeter. såldes för 275.000 kronor. I köpeavtalet fanns en överenskommelse att Sundbyberg skulle få lämna sina sopor till Lövsta till ett pris av en krona per kubikmeter under en tid av 20 år. Detta pris innebar redan då en rabatt på 3 5 öre jämfört med ordinarie prislista.

Därmed upphörde Eneby att vara Sundbybergs tillhörighet. Det var främst den växande bebyggelsen som gjorde det omöjligt att fortsätta med sophanteringen. Trots att lantbruket hade skötts mönstergillt blev renhåll och driften vid Eneby Gård rent ekonomiskt något av en skandal.

Villabebyggelsen vid Eneby korn igång redan 1938. Pudrettfabriken, svingården, ladugård och stall revs. Soptippen jämnades ut och över den lades ett lager av lera och jord. De som byggde sina stugor där märkte ibland att rök och värme korn tipp från "underjorden". Förbränningen av sopresterna under dem fortsatte ytterligare några år. Och den som grävde djupt för att till exempel plantera fruktträd kunde stöta på allsköns bråte, såsom glas och metalldelar.

Upp

1939 upplät Stockholms stad ett antal tomter i Eneby för bebyggelse i form av "egnahems hus"

Följande står att läsa i broschyren från Stockholm stads fastighetskontor, småstugebyrån

Stugorna äro moderna egna hem om 2-4 rum och kök. Stugorna äro sålunda utrustade med ledningar för gas, vatten och avlopp, elektriskt ljus och centralvärme. Till varje stuga hör en tomt om 300-600 kvm
 
Stugorna uppföras av de blivande ägarna själv under stadens ledning, och den erforderliga insatsen kan ske genom att byggarna själva ombesörja utförandet av vissa byggnadsarbeten. Den enda kontanta utlägg, som oundgängligen erfordras, uppgår till cirka 300 kronor för täckande av vissa kostnader i samband med tomtens förvärv.
 
Staden tillhandahåller allt för bygget erforderligt material, vilket i största möjliga utsträckning är standardiserat och förarbetat, så att detsamma lätt kan hanteras även av ovana händer
Årets stugor äro av fem olika typer, betecknade III, V, VI, VIII och IX. Planskisser och närmare beskrivningar på de olika typerna återfinns på efterföljande sidor i denna broschyr
 
TYP V

 

som är den minsta förekommande småstugetypen, innehåller tre rum och kök. I denna typ äro bostadsutrymmena förlagda i ett våningsplan. Dessa stugor i en våning äro både lätta att bygga och bekväma att bo i. Då därjämte exteriören äro tilltalande, har denna typ ända från sin tillkomst rönt stor efterfrågan.

Byggnadskostnaderna beräknas till ca 11.600 kronor.

Denna stugtyp kommer att uppföras dels på tomter av vanlig storlek om ca. 400 kvm, dels på mindre och billigare tomter om ca 350 kvm. Genom att stugorna på de senare tomterna ej förses med gavelfönster och placeras med den ena gaveln i tomtgränsen erhålles även på dessa tomter avskildhet från grannarna.

Bottenavdelningen innehåller tre rum och kök, stora garderobsutrymmen och toalettrum. Minsta rummet kan ev sammanslås med tamburen till en rymlig hall. Trappa leder från kapprumment ned i källaren.

Källarplanet innehåller tvättstuga, pannrum matkällare samt ett större disponibelt utrymme

 

 

 

 

 

 

 

TYP VI

 

har i stort sett samma planlösning som typ V och är liksom denna utförd i ett plan. Den innehåller ett stort vardagsrum, två mindre rum samt kök. Denna stugtyp, som med sin större golvyta ger möjlighet till flera  variationer i fråga om rummens disposition och möblering, har under de senare åren varit den mest omtyckta och för varje år valts av ett allt större antal byggare.

Byggkostnaden beräknas till ca 12.600 kr

Stugor av denna typ komma i standardutförande att förses med gavelfönster, varvid avskildhet från grannarna dock erhållsdärigenom att stugorna placeras med gavlarna mot varandra på så sätt att ingen insyn kan ifrågakomma.

Ett antal mindre och billigare tomter finnas dock, där stugorna placeras med ena gaveln i tomtgränsen. För att även på dessa tomter erhålla avskildhet från grannarna, utföras dessa utan gavelfönster.

Bottenvåningen innehåller ett stort vardagsrum samt två mindre rum, kök och toalettrum mm. Trappa leder ner till källaren från kapprummet.

Källarvåningen är på grund av den stora bottenytan mycket rymlig och innehåller - förutom erforderliga ekonomiutrymmen - ett stort disponibelt utrymme, som kan inredas som slöjdrum eller dylikt.

 

 

 

 

 

 

TYP IX

 

är årets nyhet. I likhet med typerna V och VI är den utförd i ett plan men är avsevärt rymligare. Den kan efter behov utföras med tre eller fyra rum samt kök och hall. I förra fallet erhålles ett mycket rymligt och luftigt vardagsrum.

Byggkostnaden beräknas till 14.100 krför alt. 1 och 14.500 kr för alternativ 2.

Alt. 1) Bottenvåningen innehåller ett mycket rymligt vardagsrum, två mindre rum, kök, hall och toalettrum mm. Till källaren leder en trappa från hallen
Alt. 2) Bottenvåningen utbildas här med ett något mindre vardagsrum samt tre andra rum. I övrigt finns kök, hall, toalettrum samt förbindelse med källaren som i alt.1.

Källarvåningen är i båda alternativen lika. Den innehåller förutom erforderliga ekonomiutrymmen icke mindre än två disponibla utrymmen varav det ena kan användas som verkstadsrum eller dylikt och det andra kan inredas till garage.

Denna stugtyp fås i första hand uppföras av sådana barnrika familjer, som äro berättigade till erhållande av statligt familjebidrag, samt andra familjer med barn.

 

 

 

 

 

TYP VIII

 

som uppföres i två fulla våningar, är den största småstugetypen och inrymmer tre rum, stor hall och rymligt kök.

Byggnadskostnaden beräknas till 13.900 kronor

Bottenvåningen innehåller vardagsrum, hall och rymligt kök mm

Övre våningen innehållertvå rum och stor hall, men kan även inredas med tre rum samt mindre hall. Dessutom finnes toalettrum och goda garderobsutrymmen.

Källarvåningen innehåller i likhet med övriga typer erforderliga ekonomiutrymmen samt ett disponibelt utrymme.

Denna stugtyp fås i första hand uppföras av sådana barnrika familjer, som äro berättigade till erhållande av statligt familjebidrag, samt andra familjer med barn.

 

 

 

 

 

 

här finns det inskannade dokumentet som pdf  

Ett gravfält i Eneby

I Eneby har människor bott sedan yngre järnåldern (550 - 1050 eKr). Gravfältet mellan Enebyvägen och Hallonvägen omfattar 14 gravar.
Det finns fyra högar som är 6-15 meter i diameter och upp till 1,5 meter höga och 10 runda stensättningar som syns som mindre, låga förhöjningar i naturen.
Den största högen har i mitten en 1,7 meter hög "bautasten" (Brommas högsta) som visar att en man blivit begravd där.
En rund sten, ett gravklot, hade markerat en kvinnas grav.

Längre in i Enebyskogen, bort mot Bällstavägen, finns ett gravfält från samma tid men som möjligen även innehåller gravar från äldre järnåldern.
Där finns 19 stensättningar. De flesta är runda, men tre har en rektangulär form och två en kvadratisk.
Nära Doktor Abrahams väg finns ytterligare en rest sten, betydligt mindre än "bautastenen", men med en fin form.

Gångvägen som går tvärs över det här gravfältet är en rest av en gammal väg som gick från Bällstavägen till Spånga kyrka och Hässelby, via Beckomberga gård.
På höjden mellan Enebyvägen och Mullbärsvägen finns tre gravar, en hög och två runda stensättningar.

Det vanligaste sättet att begrava de döda vid denna tid var att bränna dem och sedan lägga askan i ett lerkärl.
Över lerkärlet och eventuella gravgåvor lades sten och jord som formades till en rundad kulle, stensättning.
Ibland fick den också en yttre kant av stenar, en kantkedja.

I slutet av 1930-talet när området bebyggdes undersöktes fem gravar varav fyra återställdes.
Man hittade rester av brända ben, lerskärvor, några järnnitar och en spännbuckla, ett ovalt spänne som höll ihop klädedräkten.

Det finns forngravar på andra håll i Eneby, bland annat de som nyligen upptäcktes i skogen ovanför Plommonvägen.

Upp